Som ni redan märkt så blandas högt och lågt, stort och smått, allvar och skämt rätt friskt här. Idag vill jag berätta om ett trick som jag brukar använda mej av ibland. Jag gör en switcharoo!
Tänk er att man springer till tunnelbanan eller bussen bara för att se den segla iväg mitt framför näsan på en. Då kan man ju lätt bli ganska irriterad och sur. Då är det perfekt läge för en switcharoo.
Det går till så här: bestäm dej för att reagera tvärtemot! Jag tänker såhär: "JAAA!!! Vad bra! Nu slapp jag åka med det där dumma tåget/bussen! Istället får jag stanna här en stund. Hurra!" Redan där blir jag ofta lite full i skratt för att det är så himla knäppt att tänka så.
Sedan börjar jag leta efter saker som kan vara värt att jag stannade där. Jag kan till exempel ta tillfället i akt att andas lite frisk luft som inte skulle funnits på tågen. Så jag fyller lungorna, andas in med munnen och långsamt ut genom näsan några gånger. Det känns bra. Börjar se mej omkring. Alltid får man syn på nånting som man inte skulle ha upptäckt annars.
Har man en bra bok med sej (vilket jag verkligen vill rekommendera ALLA att alltid ha) kan man passa på att läsa ett stycke. Det gör man mycket bättre i en busskur eller på en perrong än på ett skakigt tåg/buss där man lätt kan bli lite åksjuk av att sitta och läsa.
Har man penna och papper kanske man kan passa på att skriva en liten dikt eller en lista på vad man behöver handla eller saker man vill komma ihåg att göra.
Man kan också skicka ett sms till nån som kanske är sjuk, ensam eller ledsen.
När sedan tåget/bussen kommer har du haft en riktigt trevlig liten kvalitets-stund med dej själv istället för att bara vara sur och irriterad! Och kanske fortsätter du att vara på gott humör resten av dan!
Lycka till!
måndag 28 januari 2008
onsdag 23 januari 2008
Angående Heath Ledgers självmord
Till att börja med ska jag säga att jag visste igår nätt och jämt vem han var. Jag har inte sett någon av hans filmer men jag har hört att Brokeback Mountain var en väldigt bra film.
Och nu har han tagit livet av sej. Han var 28 år gammal. Alltså varför? Jo, jag vet. Livet kan överskölja en med ångest och demonerna kan gripa tag i ens själ oavsett hur ung, snygg, rik eller framgångsrik man är. Jag har själv tänkt på att göra det. Det tror jag nästan alla människor har tänkt nån gång. Men där finns en barriär mellan tanken och handlingen för de allra flesta.
För mej består den barriären av insikten att mitt liv faktiskt inte bara är mitt. Jag är som ett aktiebolag med flera delägare. Har man föräldrar i livet så är dom de största delägarna. Har man barn så är det dom som äger störst bit av dej. Vänner, syskon och övrig släkt har också varierande stora aktieposter. Dom har satsat sina kapital bestående av kärlek och känslor i det företag som är du.
Även om du har aktiemajoritet så kan du inte göra riktigt vad som helst. Med aktiemajoriteten följer ett stort ansvar och om man inte klarar av det så måste man söka hjälp. I bästa fall kan de andra aktieägarna ställa upp med olika former av stöd och hjälp men annars är man tvungen att vända sej till ett proffs.
Att fatta beslutet att försätta hela bolaget i omedelbar konkurs är höjden av själviskhet och egoism. Man måste ALLTID välja att kämpa vidare.
Så till Heath Ledger skulle jag inte bara vilja säga vila i frid utan också skäms! Han lämnade en liten dotter efter sej och säkert en hel massa människor som älskade honom. Nu har han krossat deras hjärtan alla. Synd.
Om du sitter där i mörkret och darrar av ångest. Du är inte ensam. Vi är många som varit där. Och har du ingen annan att ringa så ring jourhavande medmänniska, http://www.jourhavande-medmanniska.com/
Lycka till!
Och nu har han tagit livet av sej. Han var 28 år gammal. Alltså varför? Jo, jag vet. Livet kan överskölja en med ångest och demonerna kan gripa tag i ens själ oavsett hur ung, snygg, rik eller framgångsrik man är. Jag har själv tänkt på att göra det. Det tror jag nästan alla människor har tänkt nån gång. Men där finns en barriär mellan tanken och handlingen för de allra flesta.
För mej består den barriären av insikten att mitt liv faktiskt inte bara är mitt. Jag är som ett aktiebolag med flera delägare. Har man föräldrar i livet så är dom de största delägarna. Har man barn så är det dom som äger störst bit av dej. Vänner, syskon och övrig släkt har också varierande stora aktieposter. Dom har satsat sina kapital bestående av kärlek och känslor i det företag som är du.
Även om du har aktiemajoritet så kan du inte göra riktigt vad som helst. Med aktiemajoriteten följer ett stort ansvar och om man inte klarar av det så måste man söka hjälp. I bästa fall kan de andra aktieägarna ställa upp med olika former av stöd och hjälp men annars är man tvungen att vända sej till ett proffs.
Att fatta beslutet att försätta hela bolaget i omedelbar konkurs är höjden av själviskhet och egoism. Man måste ALLTID välja att kämpa vidare.
Så till Heath Ledger skulle jag inte bara vilja säga vila i frid utan också skäms! Han lämnade en liten dotter efter sej och säkert en hel massa människor som älskade honom. Nu har han krossat deras hjärtan alla. Synd.
Om du sitter där i mörkret och darrar av ångest. Du är inte ensam. Vi är många som varit där. Och har du ingen annan att ringa så ring jourhavande medmänniska, http://www.jourhavande-medmanniska.com/
Lycka till!
måndag 21 januari 2008
söndag 20 januari 2008
konkurrensens vara eller icke vara
Jag vet att vi lever i ett kapitalstyrt samhälle och även om jag ibland hatar det så kan jag också förstå att det finns vissa fördelar med det. Jag uppskattar t.ex. att ha valmöjligheter som konsument. När jag är fattig kan jag köpa billiga varor som konsums coop X-tra produkter. Har jag det lite bättre ställt kan jag köpa bättre kvalitet eller välja rättvisemärkta/miljömärkta varor. Det är bra tycker jag. Men häromdagen skulle jag köpa tandkräm och det är några hyllmeter i butiken som jag verkligen inte begriper. Pepsodent och Colgate har 13 respektive 12 olika sorters tandkräm. Jag fattar inte hur det verkligen kan finnas en marknad för det! Av alla Colgates produkter finns en som heter Colgate Total. Borde inte det räcka liksom? Vem tänker; "nä, jag vill visserligen ha en bra tandkräm men den behöver ju inte vara TOTALT bra!"
På andra områden skulle man verkligen vilja se lite mer konkurrens. Vad sägs om ett bussbolag som kunde konkurrera med SL eller andra kollektivtrafikbolag runt om i Sverige? För här i Stockholm tycker jag priset för ett månadskort verkligen har nått smärtgränsen. Ett bolag som kunde pressa ner priserna lite, va? Vore inte det en dröm?
Simma lugnt!
På andra områden skulle man verkligen vilja se lite mer konkurrens. Vad sägs om ett bussbolag som kunde konkurrera med SL eller andra kollektivtrafikbolag runt om i Sverige? För här i Stockholm tycker jag priset för ett månadskort verkligen har nått smärtgränsen. Ett bolag som kunde pressa ner priserna lite, va? Vore inte det en dröm?
Simma lugnt!
fredag 18 januari 2008
Förbryllad
I dag är jag förbryllad över vissa kändisar. Att dom lyckats bli kändisar. Att dom lyckats ta sej fram, skapa karriärer och tjäna pengar fast dom inte kan nånting särskilt bra eller bättre än tusentals andra.
Först tänkte jag på Pamela Anderson. Jag såg en inslag om Playboy-bossen Hugh Heffner och där fanns ett helt tjog med brudar som såg ut precis som hon. Alltså utseendemässigt är hon inte på något vis orginell och som skådespelerska är hon väl inte heller så talangfull.
Men sedan kom jag att tänka på Viktoria Silverstedt. Vad är hon egentligen känd för? Jag menar vad gör hon?
Och varje år pumpar dokusåporna ut nya kloner av storbystade blondiner som inte har nån utbildning eller ens självlärd talang förutom att pluta med läpparna.
Sedan kom jag att tänka på Alexander Schulman. Han kan inte skriva och det verkar som om han tänker rätt dåligt också. Men han kan ändå försörja sej! Det är ett mysterium.
Eller E-type som inte kan sjunga och som spelat in samma låt om och om igen sen han startade sin karriär!
Okej så min slutsats måste bli att sådana människor finns för att ge inspiration. För att andra inte ska ha så dåligt sjävförtroende utan se att det går att försörja sej och t.o.m. bli kändis fast man inte kan nånting.
Så sätt igång och skriv, spela in musik, gör film eller vad som helst. Omvärlden ställer inte så höga krav som du tror! Lycka till!
Kram!
Först tänkte jag på Pamela Anderson. Jag såg en inslag om Playboy-bossen Hugh Heffner och där fanns ett helt tjog med brudar som såg ut precis som hon. Alltså utseendemässigt är hon inte på något vis orginell och som skådespelerska är hon väl inte heller så talangfull.
Men sedan kom jag att tänka på Viktoria Silverstedt. Vad är hon egentligen känd för? Jag menar vad gör hon?
Och varje år pumpar dokusåporna ut nya kloner av storbystade blondiner som inte har nån utbildning eller ens självlärd talang förutom att pluta med läpparna.
Sedan kom jag att tänka på Alexander Schulman. Han kan inte skriva och det verkar som om han tänker rätt dåligt också. Men han kan ändå försörja sej! Det är ett mysterium.
Eller E-type som inte kan sjunga och som spelat in samma låt om och om igen sen han startade sin karriär!
Okej så min slutsats måste bli att sådana människor finns för att ge inspiration. För att andra inte ska ha så dåligt sjävförtroende utan se att det går att försörja sej och t.o.m. bli kändis fast man inte kan nånting.
Så sätt igång och skriv, spela in musik, gör film eller vad som helst. Omvärlden ställer inte så höga krav som du tror! Lycka till!
Kram!
torsdag 10 januari 2008
flickan med fasettblicken
Detta är mitt allra första blogginlägg! Jag tänkte börja med att berätta varför jag valt att kalla min blogg för flickan med fasettblicken. Jag vill att det ska kunna handla om allt mellan himmel och jord. Livet så som jag ser det. Och jag ser väldigt mycket olika saker. Väldigt mycket små detaljer och en del stora sammanhang. Jag ser på saker ur olika synvinklar. Jag kan betrakta en sak ena dagen och nästa se på samma sak från ett helt annat håll. Som en insekt med fasettögon skapar jag mej på så vis en sammasatt bild av verkligheten.
Jag kommer att skriva om allt som faller mej in och jag kommer att ställa frågor som ni, som förhoppningsvis läser detta gärna får hjälpa mej att försöka finna svaren på.
Det var allt för nu. Vi hörs och syns!
Annika
Jag kommer att skriva om allt som faller mej in och jag kommer att ställa frågor som ni, som förhoppningsvis läser detta gärna får hjälpa mej att försöka finna svaren på.
Det var allt för nu. Vi hörs och syns!
Annika
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
